<3

Gävle och namngivning för älskade Ella. Litet, familjärt och alldeles toppen. Jag läste en fin dikt/text av Peter LeMarc:

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt
Jag önskar dig modet att vara dig själv
Och stå för det du sagt
Jag önskar dig inte en stenfri väg
Men kraften att vägen gå
Jag önskar dig vänner i rikligt mått
Och vänner att lita på.

Selma hade valt en sång som spelades upp och hon sjöng med i för Ella. Så fint så man blev alldeles varm i hjärtat och trots tappra försök så rann det ändå tårar nerför kinden ❤️ Aston var däremot varken imponerad eller särskilt road av tillställningen. Han ville ut och springa eller leka med allt han inte fick. Tur att själva ceremonin inte var så lång 😅 



Så här trött blir man efteråt.. Och ändå lyckades vi även åka förbi M's syster som fyllde 40år. 
På fredagen träffade jag och Aston både Ida och Christine, så roligt! Som vi saknat de båda! 

I söndags skickade jag iväg M för att hämta nya köksmöbler som jag fyndat på Facebook. Lagom glad sådär. Men ändå gör han det. Lastar ur jobbsaker ur bilen, åker två vändor och skruvar sedan ihop allt. Han må vara den slarvigaste som går i ett par skor, slänger kläderna på golvet, är sämst på att städa och plockar sällan undan en endaste pryl egentligen. MEN, snällare människa får man leta efter. 💙

Ja, det var helgen det. Nu ska jag krama kudden. Imorgon väntar en låååång dag. 


Kommentera här: